|
Osteoporosrelaterade frakturer - epidemiologi och hälsoeffekter |
|
|
|
2011-11-17 |
 Nedsatt benmassa, benskörhet eller osteoporos är vanligt förekommande bland äldre. Sjukdomen i sig ger inga symptom men det försvagade benet leder till en ökad risk för att, även vid lättare fall, drabbas av fraktur framförallt i handled, axel, kota, bäcken och höft. Björn Rosengren, Leg läk, Spec Ortopedi, avd för molekylär och klinisk osteoporosforskning, Lunds Universitet, skriver här en översikt kring osteoporos och fragilitetsfrakturer.
De flesta frakturer har en bimodal åldersdistribution med en incidenstopp i barndomen och en successiv incidensökning med stigande ålder. I ungdomen och tidigt vuxenliv inträffar de flesta frakturer efter kraftigt trauma i starkt ben medan det i högre ålder ofta bara krävs mindre våld för att en fraktur skall inträffa i det svagare benet. Fram till medelåldern drabbas pojkar och män av fler frakturer än flickor och kvinnor medan det efter detta är det omvända. Fragilitetsfrakturer har låg incidens fram till medelåldern då de ökar i det närmaste exponentiellt (mer uttalat för kvinnor än för män). Dessa frakturer drabbar framförallt områden med stor andel trabekulärt ben dvs handled, kota, proximala humerus, bäcken och höft. Kvarstående livstidsrisk för fragilitetsfraktur vid 50 års ålder i Malmö har uppskattats till 46 procent hos kvinnor och 22 procent hos män och höftfraktur till 23 procent hos kvinnor och 11 procent för män [21].
Ladda hem hela artikeln som PDF
Referenslista
Björn Rosengren
Med Dr, Leg läk, Spec Ortopedi, Avd för molekylär och klinisk osteoporosforskning. Inst för kliniska vetenskaper Malmö, Lunds Universitet och
Ortopediska kliniken, Skånes Universitets Sjukhus Malmö
|
