Den judiske psykiatern Viktor Frankl skriver att man kan uthärda ett lidande om man ser eller kan tillskriva händelsen någon form av mening, men man kan inte i längden klara av ett meningslöst lidande. Detta uttalande ger en viktig dimension till all vård: vi bör tillägna oss en större medvetenhet om vad som ger mening i livet och ibland hjälpa patient och anhöriga att fokusera på dessa saker. Peter Strang, professor i palliativ medicin, skriver här om mening och lidande utifrån sin nyutkomna bok ”Livsglädjen och det djupa allvaret – Om existentiell kris och välbefinnande.”

Frågan om mening är särskilt tydlig inom den palliativa cancervården: livskvalitetsstudier visar att mening är den enskilt viktigaste faktorn som har samband med en god livskvalitet, trots svår sjukdom.

Även för friska människor är frågan om mening den mest centrala för oss människor, eftersom vi har svårt att föreställa oss ett helt liv utan mening. Mitt i livet när allt fungerar känner vi inte av meningsfrågorna, livet bara rullar på. Men i samband med gränssituationer, när livet ställs på sin spets, när inget längre är självklart ställer man sig frågan: ”Vad lever jag för? Vad är meningen med mitt liv? Har mitt liv någon mening? Har livet överhuvudtaget någon mening? Är vi bara en slump, en parentes i ett gränslöst stort universum? Om alla ändå måste dö, om allt är förgängligt, varför inte ge upp?” Den gränssituation som en allvarlig sjukdom som cancer innebär, kan hjälpa patienten att se vad som är viktigt i just hans eller hennes liv, vad som är huvudsak och bisak. Fallet nedan illustrerar detta. Ladda hem hela artikeln som PDF

Peter Strang
onkolog, professor i palliativ
medicin, Karolinska Institutet.
Överläkare, Stockholms
Sjukhems palliativa sektion