|
Långverkande nitrat vid svårbehandlad hypertoni – en försummad möjlighet? |
|
|
|
2009-10-21 |
Det finns goda fysiologiska skäl till att använda nitrater i behandling av systolisk hypertension som beror på ökad artärstelhet, framförallt hos äldre, och speciellt hos invetererade eller på annat sätt svårbehandlade patienter. Även de som samtidigt har koronar hjärtsjukdom bör vara särskilt lämpade. Möjliga nackdelar och biverkningar förefaller hanterbara, skriver här docent Gunnar Nyberg, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg och Jörgen Nilsson, legitimerad läkare, Umeå.
År 1844 syntetiserades amylnitrit, den första nitroförening som fick medicinsk användning. I England blev skotten Sir Thomas Lauder Brunton, sedermera lärare i “therapeutics” vid St. Bartholomew’s Hospital i London, intresserad av denna substans när hans student Mr Gamgee fann att ”amyl nitrite reduced the arterial tension in man as measured by the sphygmograph”. (Om denna tidiga, mekaniska apparat för noninvasiv registrering av radialispulsvågens utseende, se Nyberg 2007 [1] och Medicinsk Access nr 3/2008), men på den tiden var inte kunskapen tillräcklig för att möjliggöra teoribildning om artärstelhet – betänk att noninvasiv praktisk blodtrycksmätning blev spridd först i början av 1900-talet. Lauder Brunton kunde1867 bekräfta denna effekt med egna försök och beslöt att använda det mot angina pectoris [2]. På 1870-talet blev amylnitrit mer allmänt använt mot angina bland engelska kardiologer.
Ladda hem hela artikeln som PDF
Referenslista
Gunnar Nyberg
docent, Klin fys Avd, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg
Jörgen Nilsson
leg. läkare, Umeå
|
