|
Krönika: Man kan förlåta att man gör ett fel men aldrig att man är en drummel |
|
|
|
2008-02-27 |
Bland läkare finns det en del skräckar. En är att bli anmäld, en annan är att bli fälld av HSAN. För somliga är den värsta att man kanske ska ställa sig upp och tala inför folk. Med gylfen öppen eller att som för mig på ett möte med 800 läkare i Vinterträdgården på Grand Hotell att jag tappade datorn i golvet vid installationen, och bilderna kom huller om buller.
Lite längre ner på listan finns den att man kanske orsakar någons död, genom slarv eller okunnighet. För att minska risken för detta så dokumenterar man noga. Hellre en lång heltäckande journal utan en tanke än rätt tanke och en dålig dokumentation. Ingen berömmer en för att ha listat ut något kvistigt Doktor House problem. Men ve om man skriver en dålig journal.
CYA som det heter över där: Cover Your Ass.
Kunskap spelar ingen större roll
För en tid sedan läste jag en bok som jag nu inte kan återfinna. Men där hade man filmat ett gäng amerikanska läkare, som alltid blev anmälda och ett gäng som aldrig blev anmälda. Man filmade dem när de tog emot och behandlade patienter. Ungefär en halvtimmes filmad konsultation per läkare. Sedan lät undersökarna en grupp vanliga människor titta igenom filmerna, som visades slumpmässigt och då fick de ”vanliga” försöka avgöra vilka som alltid blev anmälda och vilka som alltid gick fria. Med 97 procent säkerhet plockades drumlarna ut. Ladda hem hela artikeln som PDF
Nisse Simonson
Pensionerad kirurg, Östersund
|
