|
Asymtomatisk karotisstenos – Quo vadis? |
|
|
|
2010-05-30 |
Sakfrågan idag är inte om karotiskirurgi vid symtomatisk karotisstenos som en av flera tillgängliga strokeförebyggande åtgärder ska utföras eller inte, utan hur verksamheten ska organiseras för att bli tillräckligt effektiv och hur de befintliga skillnaderna i tillgänglighet ska åtgärdas.” Det skriver här Thomas Mätzsch, docent, överläkare på kärlenheten, kirurgiska kliniken, Kärnsjukhuset Skövde.
Att operation av förträngning på halspulsådern, karotisstenos, som givit upphov till symtom i form av TIA, amaurosis fugax (tillfällig blindhet på ett öga) eller stroke, gör nytta som strokeförebyggande åtgärd vilar på fast, evidensbaserad grund sedan 90-talet. Även medvetenheten om att karotiskirurgi bör göras snarast möjligt efter första symtomet och definitivt inom två veckor och att dessa tecken på hotande stroke därmed ska hanteras i likhet med instabil angina eller hjärtinfarkt måste vid det här laget anses som väletablerad, men den praktiska tillämpningen lämnar ännu mycket att önska. I Socialstyrelsens nationella riktlinjer för strokesjukvård framgår med all tydlighet att patienter med symtom på hotande stroke ska utredas och behandlas med största skyndsamhet, vilket oftast innebär akut inläggning och utredning på sjukhuset, företrädesvis på strokeenheter (www.socialstyrelsen.se/nationellariktlinjerförstrokesjukvård/centralarekommendationer).
Ladda hem hela artikeln som PDF
Thomas Mätzsch
Docent, överläkare, Kärlenheten, Kirurgiska kliniken, Kärnsjukhuset Skövde
|
